Operationsdagen.....

Vaknade med ett ryck vid 7.15 av att ingen hade väckt mig.... fattade noll... Sprang in till K och tänkte önska henne lycka till inför op.... men hon var redan nere på op...

Ringde mamma och kollade läget men dom sov självklart... Hoppade in i duschen och skrubbade kroppen med hibiscrub eller vad det heter.... sen byte jag om och sen bidde det vääääääääääääääääääääääääääääääääntan....

vid 10 rullades jag ner till op och fick lite nya infarter och vänta ännu meeeeer..... sprang på toa ett antal gånger sen var det dags att rulla in i salen... trodde jag iaf... jag fick gå in....
hoppade upp på britsen.. fick massa sladdar och bidde fastspänd....

Sen sa sköterskan att hon skulle ge mig något och fråga om en minut om jag kände något... vet inte hur lång tid det gick innan hon frågade men sen bidde allt svart.............

Check this out!!

http://www.reverbnation.com/play_now/song_4489614

del 6

Jaha då kom samtalet som jag fruktade.... !!!

Men men men eftersom jag e feberfri blir op av den 4Aug istället för den 2 Aug!!! Jippi!!! Faan va skönt trodde att jag skulle få vänta flera månader på ny tid!!

Dom är helt underbara på Obesitas... Lollo... Tina.. alla läkare!! och sköterskor...

Jha alltså inskrivning på tisdagen... med mamma och Björn med mig gick jag in på sjukhuset med massa pirr i magen.. Dessutom ville jag inte ligga på sal med massa andra männsikor.... Så det underbaara sköterskan som skrev in mig fixade så jag fick eget rum!!!! Då kom de första tårarna.... men sköterskn skällde på mig och sa åt mig å skärpa mig;) Klart jag skulle få eget rum.....

Massa väntande och blodprover... mått och vikt... prata med Narkosläkaren och kirurgen..... installera mig på rummet och försöka hålla mig lugn...

Mamma å Björn bodde på hotellet...

Fick reda på att jag var nr 2 till operationen dagen efter.. ca kl 10.... men det skall juhe fixas med blodtryck  å massa saker så det skulle bli en tidig morgon ändå....
När M och B åkte till hotellet kollade jag på tv.... Drack min sista Nutrilett och bara tog det så lungt jag kunde... Men sen kom det.. ångesten och ångrandet... Faaaaaan jag ville verkligen inte göra operationen och kände mig så himla dum som satt å grät och tyckte synd om mig själv...... Ringde och pratade med alla jag kunde komma på och alla gjorde sitt bästa för att lugna mig...

Skrev tillochmed papper för min sista önskan om något skulle gå fel! Det gjorde jag för att jag redan tänkt den tanken och då e jag så skrockfull att jag måste skriva ner det annars händer det otänkbara.... Sån e jag i ett nötskal!!

Fick en sovtablett och slocknade iaf sent omsider......

Del 5

Okej.. nu är vi alltså på den 19 juli 2010.... Mitt liv kommer bestå av nutrilettpulver 7ggr/dag samt ca 2,5 liten vatten/dag i 14 dagar....

Utöver det ska man fungera normalt och INTE fuska..... lätt som en plätt!! NOT!!

Åt en "sista" middag kvällen innan och var jättenöjd... men kom på på måndagen att jag ville ha spagetti och köttfärssås... bara MÅSTE!! Så jag åt faktist det.. då jag redan hade gått ner ca 16 kilo sen inskrivningen så tyckte jag mig förtjäna det.... och jag njöt av varje endaste liten tugga...

Ok tillbaka till verkligheten igen då.. ha ha ha ha

Dagarna flöt på precis som dom skulle kände inte direkt hunger men var sugen på massa gott.... som man självklart inte fick äta.. men så är det juhe alltid... Fick iaf dricka latte.. så då kunde man juhe fika bland folk utan och bli nerstirrad.... faaaan dricker den där tjockisen nutrilett och tror hon ska blöi smal eller... TJI FICK DOM!!!!!

planerat var att jag den 24 juli skulle sitta barnvakt åt lilla Liam... kvällen innan ringer Karin´s syster och säger att det är illa med Karin... PANIK!!!! slänger oss i bilen och åker till Södersjukhuset.... Det var inte roligt... men jag hann ta farväl av Karin som somnade in Under lördagsmorgonen och nu finns med sin Erland I himlen....

Det var liksom inte vad man behövde inför en operation där fokus låg på mig själv och se till att må så bra jag bara kunde... Men vad gör man? tar hjälp av nära och kära och tar sig igenom det man måste och fokuserar på det man måste.

Fredagen innan operation så vaknar jag med HALSONT!!!!! MMMMMM PRECIS HALSONT!!!! får panik å slänger mig till närmaste närakut och hör halsprov.... mrd inställningen att allt kommer bli inställt!!! FAAAAN!

Träffar en läkare som säger att det är en bonna förkylning och halsprovet visar inget... puuuuuuuuuuh det kä'nns bra.... proppar i mig Bafucin och längtar till Måndagen... med fjärilar i magen...

Vaknar på Lördagen med ÄNNU MER ONT!!! och beger mig iväg till nästa läkare för att få ett andra utlåtande...

Denna gång inget på halsprovet men då det är en virusinfektion säger läkaren att det inte kommer bli op på måndagen och hela min fasad rämnar.... va faaaaaan jag har väntat och kämpat så länge å så blir det inget..!!!!!!

Ringer sjukhuset för att kolla med dom... men dom håller med.. ingen inskrivning på söndagen å ingen op på måndagen... det är bara att avvakta samtal från op.planeringen när det kan bli igen.... SUCK!!!

Del 4...

Oki.. inbokad för ettt 2,5 timmars möte med dietisten... spännande! man fick veta lite mer om kosten och näringsinformation... träffade även 2 st patienter som precis blivit inskrivna och väntade på op... Jag hade kommit längst och det framkomm lite bittra miner när de förstod hur långt jag kommit.. men det kändes bara finfint... någon är avis på mig!! lilla jag.. eller ja ja ja stora jag!? men ändå....

Gick även och vägde mig för att se om jag nått målvikten!! Själkvklart!!! (ego)

så den 1 juli 2010 vär det ett faktum att jag nu endast väntade på ett op datum...  sen kom det ...brevet,brevet,brevet.....

"Du har fått tid för op den 2 aug 2010" ojojoj vad magen vred sig och alla fjädrilar hoppade runt i hela kroppen!!

flytkost bestående av nutrilettshake 7 ggr per dag from den 19/7 tom op datum.... nu så nu är jag verkligen på G!!


Del 3

Nu började en ny fas i mitt liv.....

Efter att ha varit beroende av socker i heeeeeela mitt liv, alltid bullar,kakor,godis och läsk så slutade jag direkt med allt sådant och åt bara det på lördagar och om det var kalas/fest.. men då självklart i måttliga mängder... ersatte alla måltider utom middag med nutrilett-shake och åt enligt tallriksmodellen och mycket grönsaker...

Promenader runt Österskär eller där jag var... samt stavgång runt... oki ramla nu inte av stolen men ja jag motionerade... vilken grej alltså!!! hade mina gympalärare sett mig hade dom jublat!!!

Jag insåg att det hjälpte och det kändes faktist bra i kropp och själ... stavgången var tillochmed KUL!! Kändes som om man bara flög fram....

Nu ska vi inte glömma då att jag i vintras fick en spricka i knät och blev gipsad och satt i skena i typ huuuundra eller nästan iaf i typ 10 veckor och inte fick stödja det minsta på benet.. det var ett nedslag och jag grämde mig massor över det... (då hade jag inte ens blivit kallad).

Mitt i allt detta blev K mycket sämre och åkte in på sjukhus titt som tätt, inte nog med det... mamma fick för sig att åka in ett par gånger oxå... men men hon behövde väl semester?! ha ha ha ha

Men jag kämpade på med stöd och hjälp... och en massa jä**** anamma... vågen pekade neråt och målvikten nåddes i början på juli....


Del 2

Helt plötsligt och oväntat damp brevet ner....... i mitten på Februari...

"Tid har reserverats för dig på obesitasmottagningen, Norrtälje Sjukhus Torsdag 18 mars kl 13.00"

Wow ojojoj nu är det äntligen på g......  funderingar och förväntan, oro och spänning...  Ska jag verkligen göra detta? kanske bli "normal" eller vad det nu heter.. finns väl egentligen ingen som e normal men enligt proffstyckare osv osv så finns det juhe massa ideal om hur man ska se ut och inte... jag är juhe inte en av dom som passade in i mallarna.... men men...

Jag har juhe sett hur bra det gick för min vän M, och han har peppat mig massor och stöttat.... nu ska jag inte glömma bort ALLA som har hjälpt stöttat och peppat.... ni är helt UNDERBARA!!!

OK tillbaka till fortsättningen..... 

Första mötet i Norrtälje var lyckat, togs emot med öppna armar och alla vå jättetrevliga.. träffade läkaren, sköterskorosv... vägdes, mättes och blev inskriven... Första målet var att gå ner 12 kg innan det var tanke på op... oki 12 kg... jag kände att det var en oki målvikt!!  och inte svår att nå... åkte hem med massa mod och övertygelse och positivt inställd till allt.... NU SKA JAG GE JÄRNET!!!


Mitt nya liv.... eller en förlängning av det gamla? del 1

Okej vart börjar man egentligen..?

Motion för mig är inget som finns på denna världskarta.. har aldrig funnits men kommer nu att börja bilda en liten ögrupp någonstans i min hjärna....

Allt började med att min husläkare sådde ett frö som började gro i min skalle,  eller egntligen så har jag väl testad alla dieter som finns och fått resultat men vem faan orkar gå på diet hela livet och inte få äta sig mätt när man vill.....!!!hm kanske skulle göra en magoperation...? hm jag? hm..funderar kanske bra för mig, knäna, kroppen.... *funderade* har haft turen att inte drabbas av diabetes, högt blodtryck eller kolesterol och allt sånt som hör till övervikten.

Min husläkare är världens bästa människa och stöttar i alla väder... hon bad mig fundera och göra research då jag tvekat pga av operationer i min närhet som inte fungerat, å andra sidan så har operationer fungerat jättebra för andra i min närhet.

Jag bestämde mig för att söka iaf och skickade de papper som behövdes.... Nu började det som kändes som den EVIGA väntan.....


Tjat tjat och lite mera tjat..........

Hej!

Nu börjar jag äntligen blogga..... tack ni som sparkade mig i rumpan!!

Då jag är ny på detta så kommer sidan ändras ganska mycket.... ha tålamod!!!


Välkommen till min nya blogg!


Om

Min profilbild

Åsa

Hej! Här är jag.... ta det eller gå... Kasta inte igelkott när du sitter i en ballong!!!...

RSS 2.0