del 6
Jaha då kom samtalet som jag fruktade.... !!!
Men men men eftersom jag e feberfri blir op av den 4Aug istället för den 2 Aug!!! Jippi!!! Faan va skönt trodde att jag skulle få vänta flera månader på ny tid!!
Dom är helt underbara på Obesitas... Lollo... Tina.. alla läkare!! och sköterskor...
Jha alltså inskrivning på tisdagen... med mamma och Björn med mig gick jag in på sjukhuset med massa pirr i magen.. Dessutom ville jag inte ligga på sal med massa andra männsikor.... Så det underbaara sköterskan som skrev in mig fixade så jag fick eget rum!!!! Då kom de första tårarna.... men sköterskn skällde på mig och sa åt mig å skärpa mig;) Klart jag skulle få eget rum.....
Massa väntande och blodprover... mått och vikt... prata med Narkosläkaren och kirurgen..... installera mig på rummet och försöka hålla mig lugn...
Mamma å Björn bodde på hotellet...
Fick reda på att jag var nr 2 till operationen dagen efter.. ca kl 10.... men det skall juhe fixas med blodtryck å massa saker så det skulle bli en tidig morgon ändå....
När M och B åkte till hotellet kollade jag på tv.... Drack min sista Nutrilett och bara tog det så lungt jag kunde... Men sen kom det.. ångesten och ångrandet... Faaaaaan jag ville verkligen inte göra operationen och kände mig så himla dum som satt å grät och tyckte synd om mig själv...... Ringde och pratade med alla jag kunde komma på och alla gjorde sitt bästa för att lugna mig...
Skrev tillochmed papper för min sista önskan om något skulle gå fel! Det gjorde jag för att jag redan tänkt den tanken och då e jag så skrockfull att jag måste skriva ner det annars händer det otänkbara.... Sån e jag i ett nötskal!!
Fick en sovtablett och slocknade iaf sent omsider......
Men men men eftersom jag e feberfri blir op av den 4Aug istället för den 2 Aug!!! Jippi!!! Faan va skönt trodde att jag skulle få vänta flera månader på ny tid!!
Dom är helt underbara på Obesitas... Lollo... Tina.. alla läkare!! och sköterskor...
Jha alltså inskrivning på tisdagen... med mamma och Björn med mig gick jag in på sjukhuset med massa pirr i magen.. Dessutom ville jag inte ligga på sal med massa andra männsikor.... Så det underbaara sköterskan som skrev in mig fixade så jag fick eget rum!!!! Då kom de första tårarna.... men sköterskn skällde på mig och sa åt mig å skärpa mig;) Klart jag skulle få eget rum.....
Massa väntande och blodprover... mått och vikt... prata med Narkosläkaren och kirurgen..... installera mig på rummet och försöka hålla mig lugn...
Mamma å Björn bodde på hotellet...
Fick reda på att jag var nr 2 till operationen dagen efter.. ca kl 10.... men det skall juhe fixas med blodtryck å massa saker så det skulle bli en tidig morgon ändå....
När M och B åkte till hotellet kollade jag på tv.... Drack min sista Nutrilett och bara tog det så lungt jag kunde... Men sen kom det.. ångesten och ångrandet... Faaaaaan jag ville verkligen inte göra operationen och kände mig så himla dum som satt å grät och tyckte synd om mig själv...... Ringde och pratade med alla jag kunde komma på och alla gjorde sitt bästa för att lugna mig...
Skrev tillochmed papper för min sista önskan om något skulle gå fel! Det gjorde jag för att jag redan tänkt den tanken och då e jag så skrockfull att jag måste skriva ner det annars händer det otänkbara.... Sån e jag i ett nötskal!!
Fick en sovtablett och slocknade iaf sent omsider......
Kommentarer
Postat av: Mona.paaso
Inte ska man känna sej dum och vara ledsen eller tycka synd om sej själv,det är nog bara naturligt i en sådan situation,lycka till med allt.
Kram /Mona.
Postat av: Maria
Ja tycker inte alls du e löjlig som sitter o gråter. Det var en läskig upplevelse o de kan man ju förstå o ja e lika skrockfull som du så ja skriver osså ner vad som händer o vad jag känner när ja e ledsen eller i en situation som ja inte riktigt e bekväm i.
Vart var de du opererades egentligen?`
Kram!
Trackback
